Guldläge för pensionerade lärare..

.. skriver TT den 8 november 2015.

Här ser vi ännu en artikel som visar att arbetsgivare – i det här fallet rektorer - är pragmatiska. När man ser nyttan av att anställa pensionerad arbetskraft, då gör man det!

Här beskrivs hur två pensionerade mellanstadielärare gemensamt åtar sig att vikariera.

-       " Vi tycker fortfarande det är roligt att undervisa, men vill inte göra det på heltid. Därför delar vi på uppgiften och lägger upp jobbet tillsammans. Det är väldigt roligt, och vi får mycket uppskattning. Men vi tackar bara ja till rektorer som ger oss den friheten och visar i lönebeskedet att de värdesätter oss, säger en av lärarna.

   De deltar inte i möten och utför inte de administrativa uppgifterna. Å andra sidan vikarierar de gärna i oroliga klasser. De vet hur man skapar arbetsro i en klass.

-       " Det är nog ganska skönt för ungarna att det kommer utbildade och rutinerade lärare. Att stoja är roligt en dag, men inte två, påpekar en i duon.

Kommentar:

Detta är ett tydligt, praktiskt exempel på vad tidigare studier visar. Vilka parametrar som får människor att ha lust och vilja fortsätta att arbeta efter sin pension.

• 1.   Att kunna påverka när, hur mycket och på vilket sätt man vill arbeta.
• 2.     Att vara sedd och behövd – dvs. att vara uppskattad i sitt arbete.
• 3.     Att få en ekonomisk värdering som också visar uppskattning.

Det räcker alltså inte med att enbart erbjuda ett ekonomiskt incitament!!

Självklart måste arbetsgivare även anställa nya utbildade lärare. Vilket också påpekas i den fackliga kommentaren.

Det är alltså ”både och” som gäller i en situation där det finns arbetskraftsbrist. Inte "antingen eller"

De rektorer som har förstått och ser nyttan av att anställa ”både och” jobbar definitivt åldersmedvetet!

Till sist förutsätter jag att även rektorn väljer vilka pensionerade lärare som erbjuds att arbeta!

Alla har inte den arbetsförmåga som krävs!

Barbro Skoglund