Dressman var först..

Under våra seminarier om Åldersmedvetet ledarskap  visade vi upp bilder på Dressmanreklam redan för 15 år sedan. 

Kommer ni ihåg alla män på rad som vandrade i chinos, skjortor och kostymer? Det fanns alltid en gråhårig man representerade 50+-gruppen med i den reklamen.

 Nu följer fler och fler efter som inser att det finns en stor potential av köpkraft hos gruppen 50+. 

I den senaste reklamen från Åhlens Kundklubb återfinns en elegant gråhårig dam på sid 67 i full aktivitet att sminka sig. 

Kommentar:

Signalsystemet är tydligt; "Vi ser gärna Dig som kund hos oss!"

Paketerat med en vacker kvinna – typ 60-70 år -  på väg att göra sig ännu ”vackrare” inför kvällens begivenheter. 

Tänka sig hur det kan bli, när handeln verkligen börjar begripa att det finns köpkraft hos många grupper i samhället! 

Barbro Skoglund

Ännu en studie som visar att..

äldre visst kan lära sig nytt!

Visserligen är det en liten fyraårig studie på 450 personer i åldrarna 50-79. Dessa fick först genomgå en test på sin förmåga att minnas och lösa problem(kognitiv förmåga). Därefter fick en del av dem delta i minst ett års hel- eller deltidsstudier vid ett universitet.

Under hela tiden fick samtiga deltagare årligen göra nya test och det visade sig att över 90 procent av de som studerat på universitetet signifikant hade förbättrat sin kognitiva kapacitet. Av de som inte hade läst någon kurs var det 56 procent som hade ökat sin förmåga att minnas och lösa problem.

Studien har publicerats i tidskriften Neuropsychology och refererades av TT häromdagen.

Kommentar: Oavsett studier efter 50 års ålder utvecklas hjärnan med att lära sig nya saker och att lösa komplicerade problem – det kallas det semantiska minnet eller problemlösarminnet. 

Barbro Skoglund

Guldläge för pensionerade lärare..

.. skriver TT den 8 november 2015.

Här ser vi ännu en artikel som visar att arbetsgivare – i det här fallet rektorer - är pragmatiska. När man ser nyttan av att anställa pensionerad arbetskraft, då gör man det!

Här beskrivs hur två pensionerade mellanstadielärare gemensamt åtar sig att vikariera.

-       " Vi tycker fortfarande det är roligt att undervisa, men vill inte göra det på heltid. Därför delar vi på uppgiften och lägger upp jobbet tillsammans. Det är väldigt roligt, och vi får mycket uppskattning. Men vi tackar bara ja till rektorer som ger oss den friheten och visar i lönebeskedet att de värdesätter oss, säger en av lärarna.

   De deltar inte i möten och utför inte de administrativa uppgifterna. Å andra sidan vikarierar de gärna i oroliga klasser. De vet hur man skapar arbetsro i en klass.

-       " Det är nog ganska skönt för ungarna att det kommer utbildade och rutinerade lärare. Att stoja är roligt en dag, men inte två, påpekar en i duon.

Kommentar:

Detta är ett tydligt, praktiskt exempel på vad tidigare studier visar. Vilka parametrar som får människor att ha lust och vilja fortsätta att arbeta efter sin pension.

• 1.   Att kunna påverka när, hur mycket och på vilket sätt man vill arbeta.
• 2.     Att vara sedd och behövd – dvs. att vara uppskattad i sitt arbete.
• 3.     Att få en ekonomisk värdering som också visar uppskattning.

Det räcker alltså inte med att enbart erbjuda ett ekonomiskt incitament!!

Självklart måste arbetsgivare även anställa nya utbildade lärare. Vilket också påpekas i den fackliga kommentaren.

Det är alltså ”både och” som gäller i en situation där det finns arbetskraftsbrist. Inte "antingen eller"

De rektorer som har förstått och ser nyttan av att anställa ”både och” jobbar definitivt åldersmedvetet!

Till sist förutsätter jag att även rektorn väljer vilka pensionerade lärare som erbjuds att arbeta!

Alla har inte den arbetsförmåga som krävs!

Barbro Skoglund

Är det nu det åldersmedvetna ledarskapet behövs? – efter 15 år?

Ja, det är faktiskt 15(!)år sedan min kollega och jag började vår resa med Age Management i Sverige AB - och av oss översatt till det Åldersmedvetna ledarskapet.

Helt omedvetna om att vi var alldeles för tidiga med att plädera för att arbetslivet måste förlängas. Alltså att nytillkomna måste tidigare in på arbetsmarknaden men också att så många som möjligt av de mer erfarna medarbetare skulle senare ut ifrån den.

Demograferna hade påpekat detta rätt länge och det finska arbetslivsinstitutet (FIOH) hade presenterat sin gedigna och valida forskning 1999. Resultatet beskrev hur arbetsgivare skulle kunna få erfarna medarbetare att både kunna och vilja arbeta längre. Ledarskapet och arbetsmiljö är kärnan!!

Nyttoperspektivet

Tidigt blev vi – den hårda vägen – mycket medvetna om vilken framgångsfaktorn var. Rätt funktion i företaget eller organisationen skulle förstå och se nyttan av att arbeta åldermedvetet för ledare och chefer. Med rätt funktion anser vi att det är en fråga för toppledningen - alltså inte en fråga för en HR-chef i en stab eller en projektledare utan mandat och status. 

Fascinerad har jag fortfarande noterat – framförallt den offentliga sektors mer eller mindre envetna mantra - ”Den demografiska utmaningen är inget problem för oss. Vi ska bli den mest attraktiva arbetsgivaren och på så sätt kunna rekrytera de unga”. Uppenbart lyckligt omedveten om hur den demografiska verkligen ser ut och hur den kommer att gestalta sig.   

Jag läser därför platsannonser med stigande intresse och ser hur industrin redan har fattat galoppen. De efterlyser mer och mer senior kompetens, med ett speciellt uppdrag att lära upp de yngre nyanställda. Alltså man satsar på ”både och” inte ”antingen eller”.

Jag noterar också att vuxenutbildningen inte hittar kompetenta lärare att ersättningsrekrytera utan återanställer pensionerade vårdlärare för omvårdnadsutbildningar. Pensionerade sjuksköterskor ställer upp som vikarier när det "krisar" på vissa arbetsplatser. Nyexaminerade dito får inte tillräckligt bra introduktion – det fattas handledare!!

Ännu en gång blir jag kontaktad av en journalist angående Vattenfalls framgång med att arbeta åldersmedvetet i mer än 10 år. Det var som sagt vi som förde in det åldersmedvetna ledarskapet i Vattenfall. Hon konstaterar hur tidiga vi var och hur lite som har hänt!

Politisk vilja

Med rätt funktion krävs det även en politisk vilja att jobba med frågan.

Är det den politiska viljan vi ser när den socialdemokratiska riksdagsledamoten, tillika ledamot av pensionsgruppen och även nytillträdd distriktsordförande i Norrbotten, Fredrik Lundh Sammeli, bland annat säger till NSD den 29 oktober 2015: ” Vi är på väg att inleda diskussioner med arbetsmarknadens parter om hur vi kan få ett längre arbetsliv.” Han lyfter också fram betydelsen av en väl fungerande arbetsmiljö för att lyckas med detta.

Är det äntligen dags? undrar en luttrad Barbro Skoglund.